Nä det är inte bra nu... inte alls. Min mammaenergi är totalt uttömd. Jag har inget tålamod. Blir arg för minsta lilla. Skriker och är arg. Pms har jag också. Det känns som att jag sitter i ett fängelse... jag kan inte åka någonstans med barnen på em/kväll för då somnar dom i bilen och min dyrbara egentid på kvällen försvinner. Och får jag inte min egentid så kommer jag garanterat att bli galen på riktigt.
I övrigt är jag spyless på att vara den som MÅSTE göra allt, hela tiden. Städa, laga mat, tvätta, mata, diska, handla, klä på, klä av, natta, toalettbesök osv osv. Fan så less jag är!
Jag älskar mina barn mest av allt. Och jag hatar när min ilska går ut över barnen.... Fan.
Jag hoppas att jag fått ventilera lite nu, så jag kan göra plats för GODA tankar och känslor... jag vill inte må så här, jag vill inte känna så här.
Men alla känner så ibland gumman! Och snart äe ju Fredrik hemma :) och imorgon kommer jag och hälsar på :)
SvaraRaderaDet är nåt som bara händer när man har mer än ett barn å fokusera på, vissa dagar vill man bara rymma låååångt bort. Men T&T vet att du älskar dem mer än nåt annat. Ibland kan det vara bra (har jag fått i tröstförklaring från bvc när jag höll på å gå i bitar) att barnen förstår att även mamma kan bli trött och slut, att man är en människa.
SvaraRaderaDu har gjort det fantastiskt bra med F borta under veckorna, jag tror inte jag hade fixat en sån grej just nu.
Sträck på dig och ge dig själv en mamma-medalj, den är du värd!
Kram/Elin
Det ÄR verkligen jobbigt ibland! Jag har varit väldigt mycket själv med alla barnen och ibland vill man bara lägga sig ner och självdö! Men sen blir det snabbt bättre igen så snabbt man fått lite andrum eller fått bryta ihop ordentligt!;-) Det är mänskligt, även (eller kanske speciellt mycket) för mammor!
SvaraRaderaKram på dig och vilket jättejobb du gör! :-)
Jag är i ungefär samma situation som du. Detta kanske inte är till någon tröst, men tänk att det finns ensamstående föräldrar som VERKLIGEN är helt ensamma i vardagen med allt som hör till, vars situation inte är tidsbegränsad som din och min.. så brukar jag tänka ibland när jag tycker att det känns tungt att vara gräsänka med en två-åring, heltidsjobb och 100 mil till föräldrar/svärföräldrar. Men i morgon kommer min man äntligen hem (i två veckor) efter två månaders jobb utomlands. Du är stark, och tänk, nu har ni tagit er igenom denna utmaning, är inte de en otroligt härlig känsla!? :)
SvaraRadera